Vem var Marianne Westman?

Keramikern och formgivaren med en förkärlek till illustrationer av fiskar, spetsfundiga dekorer och udda kreationer som kaktusskulpturer i keramik samt salt och pepparkar i form av prickiga grisar. Just fiskarna återkommer i flera serier såsom ”Pomona”, den handmålade ”My Garden” från 1960 samt i hennes första serie ”Frisco” för Rörstrand 1951. Marianne Westmans estetik karaktäriseras av en dekor med stiliserade naturinspirerade mönster, ofta med svarta konturer. Exempelvis marmeladburkar med gula citroner eller gröna karotter med gurkor. Rent formmässigt så har hennes serviser både en stringens och uppsluppenhet i sitt formspråk, till exempel så kan man lätt associera karottlocken från hennes serviser från 1950-talet till cirkustält.

”Äntligen en flicka som förstår sig på industriformgivning” detta uttalande om Marianne Westman fälldes från Rörstrands dåvarande VD Fredrik Wehtje. Det var även Wehtje som handplockade henne från Konstfack 1950. Redan två år senare skulle hon få sitt genombrott som formgivare med den koboltsfärgade dekorerade servisen ”Mon Amie”. Dekoren till denna hade hon redan börjat utveckla under studietiden på Konstfack och är baserad på en skiss av den vita blomman skvattram, plockad och avmålad under en regnig midsommarafton i slutet på 1940-talet. I dag har den vunnit ikonstatus som en av de stora designklassikerna i porslinsvärlden under 1900-talet.

Rörstrand var i början på 50-talet en av Europas modernaste porslinsfabriker och uppburna konstnärer såsom Carl-Harry Stålhane, Hertha Bengtsson och Gunnar Nylund var redan knutna till produktionen när Westman började.

Westmans andra paradservis är den internationellt prisbelönta ”Picknick” i flintgods som lanserades 1956. ”På Picknick ristade jag konturer i leran, av stiliserade grönsaker och annat. En sak man ofta glömmer är att detta hade stor ekonomisk betydelse för fabriken, för i och med att jag gjorde konturerna tydliga, blev penseldragen för målarna enkla. Det gjorde inget att färgen gick utanpå konturerna, de kunde sätta färgen ganska fritt. Så det gick fort i målarsalen, och det sparade tid och pengar åt Rörstrand.”

Utmärkande för Marianne Westmans konstnärskap är den stora experimentlustan och fäblessen för olika material. Under 1960-talet laborerade hon till exempel med stengods, chamottelera och stål. Glasyrerna som ackompanjerade dessa mer rustika och avskalade konstgods var även tjockare och mer komplicerade än tidigare. Under den här perioden tog hon även fram serviser i stengods i mer sobra dekorer och glasyrer såsom ”Maya”, ”Elisabeth” och ”Annika”.

Under en fem års period under 1970-talet arbetade hon för Skrufs glasbruk där framförallt glasserien ”Le Chef” blev en stor succé. Under hela sin karriär så har hon även tecknat mönster på tyger och handdukar för Westmans textilateljé, en ateljé som hennes syskon startade 1952.

Kuriosa

Serier såsom ”Eden” och ”Anemon” har felaktigt tillskrivits Marianne Westman. Formgivaren till ”Eden” är i själva verket tyska Sigrid Richter.
Westman har erhållit fem internationella silver och guldmedaljer för formgivning.
Under den andra delen av hennes karriär så frilansade hon för tyska Hutschenreuther där hon bland annat formgav den vita, minimalistiska serien ”Set for Singles”.
Under 2000-talet tas Picknick-mönstret upp av Almedahls och man introducerar denna dekor på olika textilier, brickor med mera.
2008 tas Mon Amie upp i nyproduktion och man adderar dessutom nya delar till servisen.