Vem var Vicke Lindstrand?
Vicke Lindstrand var tillsammans med Simon Gate och Edward Hald en av de mest tongivande konstnärerna inom svensk glasformgivning under 1900-talet. Med sina stilsäkra alster var Vicke glaskonstens ständiga innovatör och tillsammans med de överlägsna hyttmästarna i Orrefors och senare i Kosta gav han ett legendariskt skimmer över de småländska glasbruken. Han fick tidigt ett internationellt renommé då hans glaspjäser från Orrefors var med på världsutställningarna i bland annat Paris 1937 och New York 1939. I New York var hans iögonfallande bidrag - en tre meter hög glasfontän i kristall placerad framför den svenska paviljongen och det var nog inte många besökare som missade den.
Man kan dela in Lindstrands karriär i tre delar. Rekryterad av Simon Gate påbörjades den som formgivare på Orrefors 1928 för att fortsätta som konstnärlig ledare på Upsala-Ekeby mellan 1942 – 1950 för att sedan avslutas som konstnärlig ledare och vid Kosta. et var faktiskt en ren slump att glasfantasten Vicke Lindstrand kom att tillbringa nästan ett helt decennium åt att rita konstgods och bruksgodsserier för Upsala-Ekebys räkning. Det berodde enbart på att världskriget gjorde det omöjligt för honom att tillträda sin tjänst på The Metropolitan Museum i New York och hans tidigare kontrakt från Orrefors stipulerade en tioårsperiod innan han kunde börja arbeta för någon av de konkurrerande glasbruken.
Det var faktiskt en ren slump att glasfantasten Vicke Lindstrand kom att tillbringa nästan ett helt decennium åt att rita konstgods och bruksgodsserier för Upsala-Ekebys räkning. Under Vicke Lindstrands konstnärliga ledarskap fick det keramiska konstgodset på Upsala-Ekeby en betydligt mer framträdande roll än tidigare och kom även med i NK:s kollektion. Betydande konstnärer såsom Anna-Lisa Thomson och Ingrid Atterberg var redan verksamma och uppskattade formgivare vid Upsala-Ekeby och den senare beskrev Vicke enligt följande - ”Vicke var själv mycket verksam i produktionen och samarbetade intimt med hantverkarna. Och han arbetade oerhört snabbt. Det beredde honom inga problem att så att säga göra en skulptur förre frukost.”
Lindstrands estetik karaktäriseras av en fäbless för den fria formen och flera av hans konstgodsserier inom såväl glas som keramik är inspirerade av flora och fauna. På Orrefors började han tidigt att formblåsa glas och senare vid Kosta glasbruk brukade han rita upp sina skisser på fri hand på golvet i hyttan. Till utställningen ”Kontakt med nyttokonstnären” på Nationalmuseum 1944 tog han fram en serie uppseendeväckande keramiska vaser och skålar i form av snäckor och musslor. Två andra ikoniska serier på detta tema är ”Fungo” och ”Kaktus” vilka lanserades 1945.
Även exotiska djur var ett återkommande tema i Lindstrands konstnärskap och det yttrade sig i form av keramiska skulpturer – bland dem elefanter, giraffer och flodhästar samt som mönster, på keramik, glas och tyger, inspirerade av till exempel zebror och gaseller. Man kan se hur detta formspråk som växte fram under perioden på Upsala-Ekeby kommer igen under Vickes period på Kosta - som till exempel hans charmiga glaspjäs i form av en kantarell eller storslagna serie av zebrarandiga glasskålar. Parallellt med detta stilspår så tar han fram färgglada abstrakta serier som ”Colora”, vilken lanserades 1950.Men Vicke hade även en förkärlek till det strama och spänstiga uttrycket– där han briljerar med graverade motiv på tunga kristallgods som i de utsökta tidiga vaserna ”Hajdödaren” och ”Pärlfiskare”.För Orrefors räkning hade han med en rad ypperliga verk på Stockholmsutställningen 1930 – ett experimenterande med tjockväggiga glas med emaljglasyr. Utställningen blev ett stort genomslag för honom. Under hans dryga tolv år på Orrefors är han framför allt känd för att ha skapat konstglasteknikerna Mykene samt Ariel. Hans signaturpjäs från Orrefors är den tekannaliknande martinikannan ”Mingus” från 1934. ”Mingus” har vunnit flera priser och räknas till en av de stora skandinaviska designklassikerna.Med hans intåg på Kosta 1950 så påbörjades en helt ny Kostastil signerad Lindstrand och under den här perioden ställdes hans lekfulla och tekniskt bländande alster flitigt ut runt om i världen. Bland de viktigare utställningarna - Paris 1951, London 1954, NK i Stockholm, Bonniers i New York, där mer än 200 föremål visades och den Elfte Triennalen i Milano, samtliga tre under 1957.
Kuriosa
- Vicke påbörjade sin karriär som tidningstecknare och kom senare i sin karriär att göra flera bokillustrationer till barnböcker, bland dem ”Hur kamelen fick sin puckel.”
- Under 1930-talet börjar han även arbeta med stora dekorativa fönster. Där ”Tekniken och Framtiden” visades på världsutställningen i Paris 1937.
- Vicke ägnade sig även åt konstextilier och samarbetade med Elsa Gullbergs ateljé, där han tog fram en serie större ridåer i konstsilke med handtryckta figurmotiv.
- Han tilldelades pris av American Institute of American Design 1963 för skulpturen ”Homo Sum”.
- Han har formgivit flera monumentala glasskulpturer för offentlig utsmyckning – bland dem den nio meter höga ”Grön Eld” i Umeå.
- På Upsala-Ekeby experimenterade Vicke mycket med nya glasyrer och är upphovsmannen till den mörkt blå ”Ajax” glasyren samt den grågröna ”Sultan”.
- Vissa hävdar att Alvar Altos glas ”Savoy” ritades inspirerat av Vicke Lindstrands formblåsta glas på Orrefors.